|
Llegó
Van Van - Van Van is here! Efter fem år återvände Los Van Van till Stockholm
för att spela inför en salsatörstande publik. SalsaSon träffade sångaren
Mario Rivera, mannen med gudarösten och de nattsvarta rastaflätorna.
Mario Rivera, eller Mayito som han kallas, ser
sliten ut när jag träffar honom i Solnahallen i Stockholm. Los Van Van
är i slutet av sin turné och ska snart återvända till Kuba.
DJ Mendez står på scen och värmer upp publiken innan Los Van Van börjar
spela. Mayito räcker mig en stol och vi sätter oss ner. Medan vi pratar
om musik och framtidsplaner börjar hans ögon att lysa.
Vilken betydelse har Los Van Van haft för
den kubanska musiken?
- Los Van Van har varit stora under en lång tid på Kuba. Gruppen introducerade
den nya rytmen songo, som är en sammansmältning av traditionella rytmer
och modern rock. Genom alla år har Los Van Van överlevt och blivit ännu
starkare, Juan Formell lyckas alltid leda oss framåt. Många av våra låtar
handlar om vardagslivet på Kuba och skildrar vanliga problem, fast på
ett humoristiskt sätt. Samma bekymmer som en man på gatan i Havanna kan
ha, kan jag också lida av, skillnaden är att jag går upp på scen och sjunger
om det.
Los Van Van har varit ett begrepp i salsavärlden i över trettio år; 1993
blev Mayito en av de tre sångarna i bandet. Jag frågar hur sångarna arbetar
tillsammans.
- Flera röster ger mer styrka och energi till musiken och vi sjunger alla
tre på olika sätt. Jag har utvecklat min egen stil och sjunger från hjärtat.
Juan Formell bestämmer vem som ska sjunga vad. Vad vi sångare kan göra
är att förbättra låtarna, både text- och musikmässigt. Fast sångare får
sällan något erkännande för det arbetet.
Ni fick en grammis för årets bästa "salsa performance".
Vad betyder detta för er?
- Det är det största pris en musiker på Kuba kan få. Jag tycker att Los
Van Van hade förtjänat det redan tidigare och ser det här som ett erkännande
av alla skivor Juan Formell har skapat hittills. I framtiden vill jag
skriva egen musik. Idag är jag känd för att jag är med i Los Van Van,
men jag vill bli känd för min egen skull.
Bandet har blivit bjudna
på mat av konsertarrangörerna - kubansk mat förstås - och det luktar ris
med bönor och kött. Några av bandmedlemmarna har börjat stämma sina instrument
och det ljuder av stråkinstrument i rummet där vi sitter.
Hur förbereder du dig inför en konsert?
När vi är på turné uppträder vi så ofta att jag inte behöver värma upp
för att hålla min röst i form. Jag tar det istället lugnt, dricker ett
glas whiskey och slappnar av. Jag hämtar inspiration från det jag ser
omkring mig och inifrån mig själv. En kvinnas ögon kan ge mig energi att
sjunga en hel konsert. Det svåra är att slappna av efter konserten, jag
går på högvarv flera timmar efteråt.
Los Van Van reser mycket, de tillbringar ett halvår på Kuba och sedan
ett halvår på turné utomlands. Bandet består av femton musiker och de
reser tillsammans med två tekniker och en manager.
- Jag är gift och har tre barn. Tyvärr kan jag inte ta med mig familjen
när vi är på turné och det är svårt att inte få träffa dem.
Har
intresset för er musik förändrats sedan starten?
- Jag kan se att viljan att dansa har ökat, det löper en dansfeber över
hela världen. Los Van Van är populära även i länder som inte är spanskspråkiga,
eftersom man inte behöver förstå texten för att kunna ta till sig vår
musik och känna rytmen.
Har kändisskapet förändrat dig?
- Man lär sig att handskas med kändisskapet med tiden. Jag har insett
att det kan vara både av ondo och av godo. Jag vill hellre vara populär
än känd. Känd kan man vara av både bra och dåliga skäl. Det viktiga för
mig är att vara populär hos vanliga människor. Idag finns det många som
sysslar med musik som egentligen inte kan så mycket om det. Jag har studerat
musik på hög nivå och har en säkerhet i mig själv.
Vilka är dina favoritlåtar?
- Jag har flera, bland annat Ampárame, Llévala a tu vacilón, Seis semanas
och De La Habana a Mantanzas. De låtarna har allt: melodi, rytm och ett
bra budskap.
När Los Van Van var i Stockholm för fem år sedan gav de en utomhuskonsert
på ett fullpackat Sergels Torg. Det var en lång, ljummen sommarkväll och
"Plattan" var ett enda svajande folkhav.
Många som gick på den konserten hörde salsamusik för
första gången. De drogs med av musiken och i dag är ett flertal rutinerade
salsadansare. Vad skulle du vilja säga till dem?
- Vi är lyckliga att ni har tagit till er något annorlunda och att ni
kan dansa idag. Fortsätt att lyssna på de låtar jag sjunger. Vi ses snart
igen!
Mayito ler ett brett leende. Sedan lämnar han mig för att gå upp på scen.
Van Van is here!
|